Hanna Supertramp

I alla fall för en liten stund... Idag - åter regn. Tur att jag jobbat, annars hade jag varit riktigt sur! I onsdags cyklade jag, minni och mon till hanhals för att njuta av sommarsolen. "Man måste ju passa på, man vet aldrig när regnet kommer igen" Nej... Man vet aldrig när regnet kommer igen. Hoppas ni han njuta lite också!

Jag firade min midsommar uppe i Orust hos Simon och hans brors gamla sommarställe. Det var en liten liten stuga mitt ute i ingenstans (och då menar jag verkligen ingenstans) Vi var totalt omringade av skog och körde med bilen i säkert 15 minuter på en igenvuxen skogsväg. Vi kommer dö, tänkte jag när vi kom fram. "Men Hanna för i helvette, sluta". Jag kan inte hjälpa att skrämma upp folk i min omgivning när jag själv är rädd, det bara blir så... Eller? ;) "Allt som fattas är en lieman", sa jag lite skämtsamt för att pigga upp stämningen. Vad dök då upp om inte en jävla lie?!! "Ja, men den ska vi klippa gräset med". Vad har jag gett mig in på? Jag var livrädd många gånger, men inga kroppar hittades och lien stod snällt och stilla kvar på samma ställe hela helgen. Några minuter bort från huset låg en liten insjö omringad av berg och klippor. Kände mig lite som Christopher Mccandless, bortsätt från det redan skurna köttet, ölen, grillen, vännerna och musiken. Tometo, tomato. Helgen var i alla fall riktigt trevlig! Kom hem med fläckiga kläder, ett glatt humör trots den mulliga huvudvärken och femtiotusen myggbett. Jahopp! Då var det dags att jobba igen, slut på det roliga äventyret! Tack för en trevlig midsommar mina vänner. Emma - Jag saknade dina dans fingrar och dina blonda lockar, som vilt hoppar vid min sida! Vi kör på traditionerna nästa sommar, det är ett måste! Tråkigt nog togs det nästan inga kort under helgen. Kanske var lika bra att kameran fick stanna i väskan med tanke på omständigheterna... ;)

Bryta ner och bygga upp. Tacka, ta emot. Leva och dö. Ensamhet, vara svag. Elakhet, hat, självhat, att hata sig själv. För att man inte förstår. För att ingen förstår. För att ingen vill förstå. Ensamhet. Jag var där. Ibland är jag där. Jag vill inte vara där. Ni vet vem jag är. Men ändå vet ni inte vem jag är. Ni vet hur jag är, ni vet hur jag vill vara, ni vet vem jag försöker vara, ni vet vad jag gör, ni vet vad jag inte gör, ni vet att jag är töntig, ni vet att jag inte vet ett skit, ni vet att jag är en skit, Ni vet. Fast ni vet inte. Att vara där. Där ni vet, där ni vet allt, där ni får veta, där ni får tycka, där ni får dömma, där vill jag inte vara. Att må bra. Att älska. Att älskas. Att leva. Att flyga. Det är vad jag vill! Studenten, jag skrek ut det för hela världen: FY FAN VAD JAG ÄR BRA! Det var sant då och det är sant nu. Jag är bra. Jag får vara bra. Jag är här nu. Ingen kan ta mig tillbaka. Dit där jag inte vill vara. För jag är för bra för det!

Tar tillbaka vad jag sagt. Fan vad mulligt om det skulle regna på fredag! Det har ju varit fint varje midsommar tre år tillbaka, vad är det här!? Förbannelse.... Jag lovar att det är så vad pappa nu än säger.

Med en ny och bra kamera i min ägo har jag nu lovat mig själv att börja fota ordentligt! Kanske kan denna tråkiga och oseriösa blogg förvandlas till något mer? Kanske är jag ute och cyklar som vanligt? Kanske är detta bara ett av oändligt många försök till att hålla supertramp vid liv? Kanske kommer jag kunna fånga och visa vad hannasupertramp egentligen går för? Time will tell.

Sommaren är här, men ändå inte riktigt här! Regnet borde kanske störa mig mer då jag är solens största dyrkare. Men just nu när jobb är det enda som fyller mitt schema, känns det helt okej med dåligt väder. Jobbet går superbra och jag kommer in i allt mer och mer för varje dag som går. Jag har en slags hat-kärlek inom mig. Mycket är jobbigt och mycket tar på krafterna. Men samtidigt skrattar jag och ler varje dag. Mina arbetskamrater är också jätte fina så jag har inget att klaga på! Det är dock lite tråkigt att jag inte har så mycket kul att se fram emot i sommar. Förra sommaren uppfyllde jag varje liten dröm och gjorde precis allt jag ville. Nu är det jobb som gäller. Men vad ska jag säga - pengarna rullar in! Hehe.

Vill bara ta studenten igen och igen! Det var den lyckligaste dagen i mitt liv! Är så glad och så förväntansfull! Nu får vi se vad som händer. Jag ska njuta av sommaren det är ett som är säkert. Har mycket jobb framför mig, men ju mer det rullar in på kontot, desto snabbare kan jag sticka här ifrån och upptäcka något nytt!

Gjorde klart mina sista skoluppgifter denna eftermiddag. LYCKA!!!! Ingen mer stress inför ett jävla prov eller inlämning, inga betygskrav eller utvecklingssamtal. NO MORE!

Balen är nu blott ett minne. En lyckad kväll med blandade känslor. Som en mix av sött och salt. Det var sjukt mycket folk, svettiga fötter, vackra klänningar, ett förlorat bankkort, många skavsår, många skratt, flera valser ute på trottoaren, en uppdragen rosbuske och ett ännu större hat mot rödvin. Kvällen blev ändå bättre än vad jag hade förväntat mig. Fick massa fina kommentarer och det är allt tack vare dig big sis! Älskade, du gjorde min kväll! En härlig känsla att se alla man känner och tycker om så uppklädda och vackra också. Alla strålade verkligen! Vi är allt ett gott gäng. Kommer sakna alla! Nu är det bara studenten kvar...

Två dagar kvar till balen och här sitter jag och syr min klänning... Stress, stress, stess. No mercy! Nu har jag varit stressad i fyra månader drygt,  och det verkar aldrig få något slut. Jag vet att det bara är tre veckor kvar till studenten, men just därför! Jag vill njuta av mina sista dagar på gymnasiet... Tror det kommer släppa efter balen och då kommer jag gråta av lycka. Men sen är det stress inför studenten som väntar och ännu mer planering och tjosan. Jag är trött. Jag är ännu mer trött på att vara trött. Nu vill jag bara dansa, skratta och le! Känna frihet i mina ben och veta att de kan ta mig vart jag vill. Snart Hanna, snart!