Hanna Supertramp

Jag firade min midsommar uppe i Orust hos Simon och hans brors gamla sommarställe. Det var en liten liten stuga mitt ute i ingenstans (och då menar jag verkligen ingenstans) Vi var totalt omringade av skog och körde med bilen i säkert 15 minuter på en igenvuxen skogsväg. Vi kommer dö, tänkte jag när vi kom fram. "Men Hanna för i helvette, sluta". Jag kan inte hjälpa att skrämma upp folk i min omgivning när jag själv är rädd, det bara blir så... Eller? ;) "Allt som fattas är en lieman", sa jag lite skämtsamt för att pigga upp stämningen. Vad dök då upp om inte en jävla lie?!! "Ja, men den ska vi klippa gräset med". Vad har jag gett mig in på? Jag var livrädd många gånger, men inga kroppar hittades och lien stod snällt och stilla kvar på samma ställe hela helgen. Några minuter bort från huset låg en liten insjö omringad av berg och klippor. Kände mig lite som Christopher Mccandless, bortsätt från det redan skurna köttet, ölen, grillen, vännerna och musiken. Tometo, tomato. Helgen var i alla fall riktigt trevlig! Kom hem med fläckiga kläder, ett glatt humör trots den mulliga huvudvärken och femtiotusen myggbett. Jahopp! Då var det dags att jobba igen, slut på det roliga äventyret! Tack för en trevlig midsommar mina vänner. Emma - Jag saknade dina dans fingrar och dina blonda lockar, som vilt hoppar vid min sida! Vi kör på traditionerna nästa sommar, det är ett måste! Tråkigt nog togs det nästan inga kort under helgen. Kanske var lika bra att kameran fick stanna i väskan med tanke på omständigheterna... ;)