Hanna Supertramp

Nu handlar alla mina inlägg antingen om flytt, packning eller känslor. Men jag kan inte hjälpa det. Måste skriva av mig! Jag har inte riktigt fattat det än. Imorgon är jag påväg. Om jag kommer brevid en man som fiser och snarkar igen kommer jag hoppa av och ta nästa buss! Jag avskyr att åka själv. Fyra timmar och tiden går så fruktansvärt långsamt. Får väll blogga under tiden... Mamma är ett litet vrak just nu. "Jag har varit mamma i 28 år, haft barn hemma i 28 år, nu är det över!!!" Stackars mamma, men hon är så glad för min skull och det värmer. Nu kom hon hem med vin och grekisk sallad som en sista måltid. Sista måltid... Det låter som att jag ska dö. Well, you never know! Ikväll ska jag även ta farväl av två änglar till. Har några kvar som jag inte hunnit träffa än och det gör lite ont. Försöker tänka positivt. Att jag då istället har fler att se fram emot å träffa när jag kommer hem eller kanske på den efterlängtade inflyttningsfesten framöver? Vem vet, jag kanske kommer hem snabbare än vad jag tror?