I nattens sista timmar
Du sitter i mörkret och sörjer det som var och kunde bli, så fastnar du i tiden fast ingenting finns kvar. Du slår dig själv i bojor som du smitt av bitterhet, och ingen tar sig in i din värd av ensamhet. Livet kan vara din vän. Men först när du lever, ödet kan formas igen, bojorna brytas än. Döden skall komma till dig. Vem är förskonad? Om du är nöjd eller ej hämtar han dig ändå.
Kommentarer
Trackback
