Tankar om vita hattar gör mig rädd men ändå så förväntansfull!
tänkte du likadant när du stod här jag står nu?
hade du samma tankar som snurrade i ditt huvud?
kände du såhär inuti?
vad hade du för drömmar?
ett hittat brev och en resa från en annans ögon. snart ser jag det själv... hjälp!
Först kom den underbara balen. Alla var så vackra och strålade av lycka.
Jag var sjukt nöjd med kvällen. Älskade när vi stod på dansgolvet och hoppade runt till bandets toner. Man glömde av den fina klänningen och skorna hade redan åkt av. Dansen passade kanske inte in till kläderna men vem brydde sig? En jätte lyckad kväll....
Sen kom det, Studenten.
Dagen som alla hade pratat om men jag aldrig förstod var den innebar.
När min lärare pratade om hur mycket hon tyckte om våran klass. Hur fina vi var mot varandra och att hon faktiskt aldrig haft en klass som hon gillat så mycket, kunde jag inte hålla igen tårarna längre. Vi fick en present och hon spelade upp ett tal som richard wolf en gång skrivit. Jag bara såg mig omkring och insåg:
"Det här är sista gången..." Alla åren passerade mig på några minuter. Minerna, skratten, tårarna, kraven, stressen, frågorna och svaren. Här är jag nu. Tillsammans med min kära klass och vänner. Jag tror jag talar för hela klassen när jag säger att jag aldrig känt mig så hemma någonstans som i Es3a. Det här har varit mitt liv, men nu ska vi skiljas åt. Det är den lyckligaste dagen i mitt liv, varför känner jag inte bara lättnad? Det är svårt. Goodbay my lovers" Sen sprang vi ut. Vi skrek och grät, tillsammans gjorde vi det och vårat flak var kanske det finaste. Jag älskar er, tack!
Dagen som alla hade pratat om men jag aldrig förstod var den innebar.
När min lärare pratade om hur mycket hon tyckte om våran klass. Hur fina vi var mot varandra och att hon faktiskt aldrig haft en klass som hon gillat så mycket, kunde jag inte hålla igen tårarna längre. Vi fick en present och hon spelade upp ett tal som richard wolf en gång skrivit. Jag bara såg mig omkring och insåg:
"Det här är sista gången..." Alla åren passerade mig på några minuter. Minerna, skratten, tårarna, kraven, stressen, frågorna och svaren. Här är jag nu. Tillsammans med min kära klass och vänner. Jag tror jag talar för hela klassen när jag säger att jag aldrig känt mig så hemma någonstans som i Es3a. Det här har varit mitt liv, men nu ska vi skiljas åt. Det är den lyckligaste dagen i mitt liv, varför känner jag inte bara lättnad? Det är svårt. Goodbay my lovers" Sen sprang vi ut. Vi skrek och grät, tillsammans gjorde vi det och vårat flak var kanske det finaste. Jag älskar er, tack!
Kommentarer
Trackback
