3 days of peace and music
Blir sur av min egen bitterhet...
Jag är verkligen född i fel tid!
Har sagt det förr och man kan nu såklart tänka att det inte är så, men jag känner det...
Då undrarman hur jag kan känna så och det kan jag nog inte riktigt förklara. Bara att jag blir varm i hela kroppen när jag ser på filmer, lyssnar på musik och ser bilder från den magiska tiden. En stor känsla jag har och hur mycket jag vill dit. Känner inte att jag passar in i den här världen. Men vad ska man göra? Det finns inga tidsmaskiner så jag får ta livet som det kommer. Sluta drömma och i stället glömma. Eftersom jag tror på ödet och sådant känns det som om jag har en uppgift eller att det kanske var meningen. Kan inte hjälpa att vara avundsjuk och arg på de i min omgivning som levde under den tiden. Varför dom och inte jag? Den här världen håller på att gå under, vi är materiella odjur som skriker efter prylar och bara köper och köper. Musikens budskap i många fall tinar bort och nu kan vilka som helst bli artister och sjunga äckliga dunka dunka låtar utan att känna och ha budskap över huvud taget. Vad hände med Peace and love? Det finns kvar men inte alls på samma sätt som då. Visst är vissa saker bättre nu än vad det var då, men mycket blir också sämre. Tiden går och jag lever här. Glad att dess spirit finns kvar och att jag kan ta del av den gudomliga skapelsen. Såg Taking Woodstoock igår och kan rekommendera den starkt!









Magiskt. Vad kan slå det?
Jag är verkligen född i fel tid!
Har sagt det förr och man kan nu såklart tänka att det inte är så, men jag känner det...
Då undrarman hur jag kan känna så och det kan jag nog inte riktigt förklara. Bara att jag blir varm i hela kroppen när jag ser på filmer, lyssnar på musik och ser bilder från den magiska tiden. En stor känsla jag har och hur mycket jag vill dit. Känner inte att jag passar in i den här världen. Men vad ska man göra? Det finns inga tidsmaskiner så jag får ta livet som det kommer. Sluta drömma och i stället glömma. Eftersom jag tror på ödet och sådant känns det som om jag har en uppgift eller att det kanske var meningen. Kan inte hjälpa att vara avundsjuk och arg på de i min omgivning som levde under den tiden. Varför dom och inte jag? Den här världen håller på att gå under, vi är materiella odjur som skriker efter prylar och bara köper och köper. Musikens budskap i många fall tinar bort och nu kan vilka som helst bli artister och sjunga äckliga dunka dunka låtar utan att känna och ha budskap över huvud taget. Vad hände med Peace and love? Det finns kvar men inte alls på samma sätt som då. Visst är vissa saker bättre nu än vad det var då, men mycket blir också sämre. Tiden går och jag lever här. Glad att dess spirit finns kvar och att jag kan ta del av den gudomliga skapelsen. Såg Taking Woodstoock igår och kan rekommendera den starkt!









Magiskt. Vad kan slå det?
Kommentarer
Trackback