Wonderwall

Där alla mina ord, tankar och känslor ska sitta.

Vårt blivande kollektiv? Skulle gärna ha en sådan vägg och en sådan soffa när jag flyttar.... Man kan ju alltid hoppats. Förresten så är jag trött på den frasen. Jag hoppas alltid, men det händer aldrig någonting. Antingen kvar i samma dystra stol, eller centrum i ett fiasko. Samtidigt har jag hört att hoppet är det sista som lämnar människan. Det går nog inte att sluta hoppas... Man får väll satsa på att hoppas på bättre. Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0