Dazed and Confused, a good song!

Är trött på att försöka. När man gjort det några gånger nu utan att få någonting tillbaka känns det konstigt. Ska man ge upp som andra gjort? Vänta och se? Jag vill ju bara kunna le.  Le åt det man har, om det nu finns något kvar. Men kanske jag är omärkbar, har inte blivit det på år och dar.
Det kanske bara är tiden som är fel. Det kommer ju som sagt en morgondag och det ljusnar för fullt, mer och mer.
Jag hör fågelkvitter och jag känner hur sommaren är påväg. Bättre tider, bättre frider och bättre möjligheter.
Ja... kanske!



Kan inte förstå att jag snart är där igen... Lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0