Så var mörkret är här igen...
Hitta ditt lugn, ditt eget rum där du är som mest lycklig och stanna där.
Ditt rum där du är du och ingen annan.
Ditt rum där du har som mest energi och glädje.
Bullshitt tänkte jag och slöt ögonen…
Det var underbart och jag blev verkligen fascinerad över hur bra det funkade.
I alla fall på mig.
Jag ville inte där ifrån...
Mitt huvud placeras på min ljuvliga kudde och jag somnar.
Jag går på en stig. En lång och krokig skogsstig.
Jag kommer till ett rum och öppnar dörren.
Jag hör vågornas läte och ljuset från himlen drar sig närmare.
Jag hör skratt. Sen sitter jag på en filt. Du håller armarna runt mig och berättar hur mycket jag betyder. Hur mycket du älskar mig. Lyckan av att få höra det, få veta det och kunna vara säker på det är verkligen speciell. Jag somnar i din famn. Drömmer om en klöver äng där vi ligger i solljuset. Varma själar med oändligt mycket kärlek omkring oss.
Skönhet, glädje, gemenskap, skratt, musik, god mat. Sen vaknar vi och omringas av alla vänner. Vi är tillsammans. Alla är glada i varandra och ingen behöver någonsin tvivla på kärleken som uppstår när vi är tillsammans. Vi är ett.
Sen tändes lamporna och jag är tillbaks men på något sätt var rummet ändå mörkt.
Nu ska jag sova och hoppas på att få komma dit igen.
Slumra sött!
Jag kommer hem snart och då håller jag om dig jag lovar ;D
jag längtar!!!!!
underbaaaaaaaart <3