Hanna Supertramp

När jag gick till skolan idag var det fruktansvärt kallt men genom diset lyste ändå solen i mitt nyvakna ansikte. Jag vill bara skrika ut hur mycket jag älskar hösten och att allt går för fort! Det får inte vara såhär kallt redan. Var det inte sommarmånad för drygt en månad sen?

En timma senare kommer chocken. Jag sitter i musiksalen och sjunger för fulla halsar när jag hör fniss och stön runt omkring mig. ”KOLLA UT DET SNÖAR”. Det måste vara ett skämt tänkte jag men nej… Här viner flingorna förbi och några har redan sprungit ut för att göra snöänglar. Vad händer!? I det ögonblicket blev jag rädd. Jag kom och tänka på filmen ’the day after tomorrow’ när vädret ballar ut totalt och vi befann oss i mitten av ögat!  Jag sa det till några av mina klasskompisar men möttes inte av någon större reaktion. Bara ytterligare skratt. Snart skulle vi alla stanna upp som frysta statyer!

Men inget hände. Inte än….

 

Kanske är dags att börja ta konsekvensernas makter på allvar? Trots att det var mitt egna lilla "skämt" blev jag lite orolig på riktigt. Tankar om vår miljö skrämmer mig faktiskt. När jag kom hem och skulle ta ett glas mjölk såg jag att mamma hade köpt ett sånt där nytt mjölkpaket som liknar en påse. Det ska tydligen vara bättre för miljön. Med gott samvete tog jag ett stort glas mjölk och tänkte inte mer på det sen.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något låter kanske patetiskt, men är väldigt sant...

 

Nu ska jag kila ut och dricka mer mjölk.

Ha de då!